Majskyckling med gräddig currysås

Skolmaten var väl kanske inte alltid den roligaste. Jag tänker packad blodpudding där skivorna skyddat varandra från ugnens värme och inte alls fått smaka smör i panna. Till allas förtjusning serverades det juice till för näringens skull, att ingen åt verkade man blunda för. Ibland blir det fel även när man tänker rätt. Jag minns också potatisbullarna som serverades på kal tallrik med konstig sylt på orensade bär. En sylt som förövrigt inte gick att finna någon annanstans än i just skolbespisningen. Som tur var.
Lyckades någon elev undkomma den psykiska dagsedeln från frysta block av Alaska pollock med särskilt syrlig topping? Samma rätt som skulle lära generationer av barn att fisk var gott. Bitarna som i ugn skulle bilda gratäng radades upp efter IKEA-manual i gigantiska gastrobleck. Det extremt gulsura täcket var förmonterat redan från fabrik. Den här maträtten skulle det ta mig år att komma över och fick mig att för alltid sky ordet fiskgratäng.

Lika matglad nu som då var ändå skolmaten generellt sett inte något problem. Visst hade man sina nemesis och kunde gå småhungrig någon eftermiddag. Man kan dock inte gilla allt och det fanns inget som inte gick att reparera genom att rosta upp en halv formfranska när man kom hem.

Tyvärr minns jag att den godare skolmaten alltid kom med restriktiv. Det visar ändå att det fanns en kunskap om vad som gick hem i bespisningen, något som man då inte alltid förstod. Av hamburgersliders fick man max två. Pulvermoset till bjöds det frikostigt på. Inte någonsin fick man en hand på axeln när det serverades risotto. Jag antar att kallt långkornigt ris med ärtor, majs och röd paprika inte åt upp så mycket av budgeten. Särskilt inte de gånger man behövde sitta med guldvaskarpanna för att hitta det rökta sidfläsk som det faktiskt stod att ”risotton” skulle innehålla.

En rätt fick jag alltid ha för mig själv. Jag kunde äta tills det var dags för nästa matlag. Hade jag suttit där då med dagens kroppshydda hade skjortknapparna sprutat. Kokt höns i buljong med ris och currysås – då njöt jag. En salt härlig buljong, saftigt kött i rikliga mängder, ris som jag sällan fick hemma och en god, men alldeles för underkryddad currysås. Ändå. Jag levde upp. Bordsvärdarna tröttnade alltid på mig. Till slut fick jag själv springa och be om påfyllning i den bruna melaminkarotten. Tänk om ”mattanterna” hade vetat att de två sista laddningarna bara var till unge herr Karlstein…

Idag ser jag med glädje på hur skolmaten blivit bättre. Man möter bloggande skolkockar och personal som brinner för att barnen ska få i sig något gott. Sen handlar det förstås om vilka förutsättningar ett skolkök ges också, men till stor del tror jag ändå att inställningen hos de som står i köket spelar in.

Höns i buljong försvann någon gång från skolmenyn då jag kom upp i mellanstadiet. Idag tycker jag aldrig att man ser folk laga höns längre? Hemma brukar det bli ugnsbakad majskyckling istället. Det är inte alls samma sak som höns i buljong, men förbaskat gott. Jag måste hitta höns att koka – med rätt känsla i buljongen är jag övertygad om att jag kan få resten av familjen att gilla det.

Majskyckling med gräddig currysås är otroligt lättlagat och perfekt vardagsmat till hela familjen. Man kan såklart öka styrkan i såsen, men jag tycker den kan få vara mild. Det var så jag lärde känna den. Kryddar man för starkt hamnar man för långt från målet. Smakrikt blir den ändå om kryddorna får slå ut i smöret på lite högre värme i början. En fundering till vad gäller skolmaten bara – vad sjutton menas med Cowboysoppa?